ON A DAY LIKE THIS

Palash har än så länge endast givit ut en CD, men han har en lång tid bakom sig som musiker. Hans debutplatta 'On a Day Like This', som är denna månadens erbjudande, är en mycket genomarbetad platta. Palash är som musiker kännetecknad av en stor musikalisk nyfikenhet, en stor portion musikalisk perfektionism, och inte minst en stor meditativ känsla. Det är alltid svårt att i ord beskriva ett nytt instrumentalt album, men om du kan föreställa dig en tredjedel Pushkar, en tredjedel Bindu, och en tredjedel ny oroginalitet, så är du på god väg. Lägg därtill en handfull mycket vackra melodier kryddade med små fina musikaliska passager, och en djup, djup avslappnande och meditativ röd tråd fint invävd i den musikaliska mattan. 'On a Day like This' är helt enkelt en musikalisk pärla! Vi har besökt Palash i Brädstrup, där han numera bor, och ställt ett par frågor till honom om hans platta och musikaliska bakgrund.

Hur blev din första CD till! Det har varit en lång process, om jag varit igång med i mer än två år. Det startade faktiskt genom ett långt sjukdomsförlopp, där jag var tvungen till att ta det lugnt. Mycket av tiden tillbringade jag i Sverige hos min flickvän, i ett vackert naturområde med en alldeles speciell stämning, inga störande moment från trafik och annat oljud, endast naturens ljud, friden och ljuset. Jag fick skaffa den nödvändigaste studioutrustningen och inredde vinden i huset som en studio.

Hur uppstår en melodi för dig?
Vid vissa tillfällen utifrån den stämning som jag befinner mig i, det kan vara en känsla av frid, kanske en massa energi som jag ska ha utlopp för.
Jag börjar oftast med att sitta me gitarren, hitta en ackordslinga och börjar därefter att improvisera mig fram till en melodi. Sedan gäller det att arrangera låtarna på bästa sätt och det finns otroligt många möjligheter, t.ex. på låten 'On a Day like This', som började som ett pianostycke. JAg arbetade på det i ett halvår, det ändrade sig hela tiden och verkade sldrig bli färdigt, till sist fick jag lägga det på hyllan, då det blev uppslitet och för konstruerat.
En dag råkade jag spela en del av melodien och märkte att den hade fått en mer latinamerikansk stämning, och så föll låten äntligen på plats.

Vad är din musikaliska bakgrund?
Jag 'debuterade' som 6-åring vid en scoutfest. JAg kunde inte spela något alls, men jag hade sett Tomy Steel på TV:n, och jag smög ofta in och spelade på min brors gitarr, då han inte var hemma. PÅ denna festen kom jag in på scenen och slog an gitarren och sjöng några ljud, som inte hade något som helst med engelska att göra. Det var en rolig upplevelse, åtminstone för mig.
Sedab spelade jag tillsammans med tre skolkamrater, som jag gick tillsammans med på musikskolan. Senare spelade jag i olika orkestrar. Det var under tiden som jag var lärling och tjänade mer på en helg genom att uppträda än vad jag gjorde på en hel månad som lärling. Under en lång tid, då jag inte spelade, var det centrala arbetet.

Vem är jag?
Jag skulle aldrig kunna tro att jag skulle bli musiker i mitten av 70-talet, då jag började i en psykoterapigrupp. Här var det centrala helt plötsligt 'Vem är jag, och vad är mina möjligheter i livet?'
Vid den tidpunkten arbetade jag som skogsarbetare och bodde i skogen. Att leva i naturen, leva i frid, kunna odla sina egna morötter, det fria livet, som att vara i en helt annan värld. Men till sist blev det allt för isolerat för mig. Det kulminerade i att jag ade upp mig, sålde mina saker, och reste till Indien 1977. Det var på den resan jag upptäckte att det var musiken som jag ville hem och ägna mig åt.

Utbildning
I början av 80-talet flyttade jag från Köpenhamn till Nordjylland för att bo i kollektiv på landet. Så hände det att när vi9 satt och diskuterade om vi skulle ha morötter eller rödbetor så slutade det alltid med att jag gick in till min gitarr på mitt rum. Därför tog jag kontakt med musikhögskolan i Ålborg, där jag lyckades komma in 1984. Det var en inspirerande, emn också en mycket hård period, att gå på en högre läroanstalt med alla de krav som ställs: prov varje år, och praktik. Jag började med klassisk gitarr som huvudämne och kände mig mycket ensam med det. att sitta och fila och putsa naglarna med sin lilla pall som enda sällskap. Jag hade mer lust till att spela tillsammans med andra, och efter två år bytte jag specialämne och tog elbas som huvudinstrument.
1988 blev jag färdig. Jag hade spårat in på att bli lärare, så jag kom snabbt igång, bl.a. på högskolor och med privatelever samt på Nordjyllands Musikskola. Jag pendlade faktiskt mellan 5 olika arbetsplatser! 1991 hade jag fått nog av detta livet, och efter nio intensiva år inom den rytmiska världen sade jag farväl och reste till Indien igen.

Nya musikaliska impulser
Under min vistelse i Poona fick jag många tilfällen att spela med musiker från hela världen, en blandning av öst och väst inom alla stilarter där muciken huvudsakligen formade sig omkring meditation. Jag blev mycket fascinerad av den indiska musiktraditionen, kände det som en frisk vind med nya klanger och toner och ett helt annat sätt att tönka på musik.
Under en rundresa där jag bl.a. uppehöll mig i Jabalpur var jag gäst hos en indier, Mr. Anarsakt, som fick undervisning på tabla på ett musik-college, och han tog mig med dit. Det var ju inte precis varje dag som man fick besök från väst, så studenterna såg en chans att få spela för någon, och det utvecklade sig till att de samlade både sångare oh instrumentalgrupper och spelade för mig vid flera tillfällen.

Min platta
Låtarna på cD:n har många olika egenskaper, - några är glada och upplyftande, andra är mer inåtvända och meditativa, och några andra tror jg faktiskt är riktigt bra till att rensa upp till, om du förstår...